Gold Dreamer – Drömmen som blev sann!

Sammy föddes i en kull av 10 valpar. Vi satt i vårt kök, på den tiden hade vi valplådan i köket. Det var jag och Christina Wahlgren som ju ägde hans mor ”Rosie” CH Goldmoores Angle Reynolds. När Sammy föddes vet jag att jag sa till Christina att den här är något extra… Trots det så var det inte Sammy jag några veckor senare hade bestämt mig för, utan en av hans bröder och det varade ända tills sista veckan som valparna skulle levereras. När jag ställde alla valparna  igen så stod han bara där och alla bitarna föll på plats och jag sa det är han som stannar eller ingen och så blev det.

Jag tyckte att han var den bästa valp jag haft och längtade till debuten i valpklass – och in i ringen gick jag stolt som man ju bara är när man känner att nu, nu har jag något riktigt bra. Men ack det var en SSRK utställning jag minns inte riktigt var men det var Ing-Marie Hagelin som dömde, och ja hon tyckte inte som jag utan Sammy kom sist av 5 utan HP!

Men sedan tog hans utställningskarriär en bättre riktnin. Redan nästa utställning, jag tror det var Springer Trestad, och Lena Rollmar dömde och gjorde honom till BIS valp!

Hans första BIR kom från Juniorklass. Det var Helene Björkman som dömde och jag minns att hon sa ”ja det är inte lätt att se hans rörelser för han har aldrig fötterna i marken men det jag ser är väldigt bra”. Sammy var ingen lätt hund att visa. Michael fick slita ordentligt med honom för att han skulle trava snyggt en längre tid. Det var inget för Sammy, han hoppade och skuttad, sprang på sidan och tittade beundrande på sin husse, jag stod utanför och var övernervös över alla hans hyss…

Det blev många BIR/BIM och flera grupplaceringar – han vann sin första grupp på SKK 16 månader gammal under Andrew Brace, det var ett stolt ögonblick som vi aldrig glömmer . Han blev även bästa hane tre gånger på Springerklubbens Club Show, varav Best In Show 2 gånger.

Första gången han blev bästa hane på Club Show 2012 så dömde Trudy Topliss kennel Beresford, BIS dömdes senare av Diane Scott. Andra gången som han blev bästa hane var 2013 och då blev han Best In Show. Det året var det Annika Ulltveit -Moe, kennel Whisborne som dömde. Tredje gången han blev bästa hane var 2015 då blev han återigen Best In Show och dömde då gjorde Jacky Mitchell kennel Peasblossom.

2011 var året som vi ville satsa på att han skulle vinna årets utställningsspringer och det gjorde han också, dessutom vann hans  dotter CH Goldmoore´s Make It Happen det samma i Finland det året.

Det skulle visa sig att han var en otrolig avelshund. Jag kan inte alla antal champions han har efter sig men det är ett 50 tal, varav många Internationella. Han har CH avkommor i väldigt många länder och flera BIS vinnande avkommor. Jag skall återkomma med en komplett lista .

I Sverige blev han årets avelshund 2012, 2013, 2014 ,2015, och 2017.

Men det är inte utställningsframgångar eller avelsbedrifter som gjorde honom så speciell utan hans underbara ljuvliga temperament – han var en sådan genomsnäll hund så vänlig mot alla – valpar, små barn han älskade dem allihop. Och vi älskade honom så otroligt mycket!

Klicka på ett foto för att se det större eller för att bläddra som bilspel.